Matilda

Sen då på kvällen gick vi och såg snabba cash, det var jag, mamma och pär som gick.När det gäller svenska filmer så är dom faktiskten kategori i sig, jag tycker att de har en tendens att bli lite extra råa om man jämför med Amerika sombara kör på specialeffekter för att få det att se coolt ut. Sveriges filmer är lite mer verklighetstrogna i vissa avseenden. Jag tyckte att filmen var riktigt obehaglig och jobbig att se på, inte för att den var dåligt gjord utan för allt trassel som huvudpersonen försatte sig i. Man mådde psykiskt dåligt med honom, så jag mådde nästan illa efteråt, men så tycker jag att det kan vara ibland, vissa filmer blir man verkligen påverkad av och dom sitter i ett tag efteråt..

Samma sak med cirkus cirkör som vi var och såg tidigare i veckan, jag blev riktigt rörd av föreställningen på de ställen där man kände igen sig. Hela föreställningen skulle handla om livet, och man kunde tydligt se den röda tråden och man förstod vad de ville förmedla. När det kommer till sådana upplevelser där man måste tolka själv så kopplar man vidare till egna erfarenheter och då blir man mycket lättare påverkad. Även om kopplingen inte är klockren ibland så finns det ändå ett stygn av igenkännande. Ett ord som poppade upp i mitt huvud under föreställningen var "begränsad". Jag kände mig oerhört begränsad jämfört med dom. Det var visserligen också en del av historien, men ändå.. Dom trotsar liksom en del lagar som man själv som "vanlig dödlig" inte ens kan rubba lite. I to want to feel freedom! :)